Oh Yoshimi, they don't believe me
but you won't let those robots eat me,
Yoshimi, they don't believe me
but you won't let those robots defeat me.
Vi vet hur det ska vara. Vi vet hur det har varit. Men vi vet inte vad vi skulle kunna ha.
Men det finns inget, inget utanför boxen. Det är vakum. Så vi sätter händerna för öronen, blundar och kryper tätt intill varandra.
En bultpistol i pannan är ju ändå ett ganska humat sätt att släcka ett liv.
Vi sparar ju kulor om vi skjuter barnet genom huvudet och mamman genom hjärtat med ett enda skott. En vacker medmänsklig teori.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
Om mig
- Cetamora
- Nothing interesting here. Playin my guitar, foolin around and being absolutely like no one else! Take the day as it comes and don't panic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar